FAQ

“Champagne kommer bara från Champagne”

Det fantastiska mousserande vinet med de eleganta bubblorna som glittrar fint i ditt glas trollas med tradition och passion i Frankrikes nordöstra hörn – nämligen i Champagnedistriktet.

De allra flesta länder i världen accepterar Champagnedistriktet som det enda vinområdet som producerar champagne. Det finns många andra mousserande viner än champagne, men om vinet kommer från andra platser i världen är det inte champagne. Även i andra vinregioner i Frankrike får vinet inte kallas champagne, utan kallas istället cremant.

Champagnedistriktet heter för övrigt La Champagne på franska, medan vinet heter Le champagne.

I Champagne finns det riktigt många regler för tillverkning av champagne – och endast mycket specifika druvtyper får användas till champagne.

De 3 mest använda druvorna i champagne är Pinot Noir, Meunier och Chardonnay. Tillsammans utgör dessa druvor ca. 95 % av druvskörden i Champagne.

Dessutom finns de 4 lätta druvtyperna Arbanne, Pinot Gris, Pinot Blanc och Petit Meslier, som tillsammans utgör mindre än 5 % av druvskörden Senast har en 8:e druva, den gröna druvan Voltis, tillkommit. men för de kommande 10 åren, denna druva på prov. Producenterna får därför plantera max 5 % av åkrarna med Voltis, precis som en champagne får innehålla max 10 % vin från denna druva.

Bubblorna i champagne produceras genom en jäsningsprocess, direkt efter att vinet har buteljerats. Innan du stänger flaskan, tillsätt 24 gram socker per liter vin och lämplig mängd jäst. Under de närmaste veckorna, medan flaskan står i producentens källare, "äter" jästen upp sockret och bubblorna dyker upp. Jästen dör sedan och faller till botten. Eftersom flaskan är stängd kan bubblorna inte fly från flaskan utan absorberas istället i vinet – och skämmer bort oss med det vackra mousserande vinet. Denna process kallas andra jäsning och måste ske i flaskan för att följa den strikta champagnelagen - I andra vinregioner kan det tillåtas att tillsätta kolsyra till vinet för att få bubblor.

I Champagne lagras de flesta viner före buteljering antingen i ståltankar eller ekfat, som kan vara av flera olika storlekar. Vissa tillverkare arbetar även med förvaring i containrar av t.ex. betong, emalj och stengods. Den enskilde vinmakaren kan välja sin föredragna lagringsform och många väljer att arbeta med flera former.

Efter att vinet buteljerats placeras det i den svala champagnekällaren, där temperaturen typiskt är 10-12 grader. En icke-millésime champagne måste lagras i minst 15 månader innan den kan säljas - den måste dock förberedas för försäljning efter 12 månader och sedan lägga undan de sista 3. En millésime (vintage) champagne lagras i skalen av en millésime (årgång) i minst 3 år i producentens källare innan den kan säljas .

Kortfattat är digorgering processen att öppna flaskan och ta bort sedimentet.

Disgorging är därför bland de sista processerna i champagnetillverkningen – och den som ser till att du kan njuta av champagne utan sedimentet, som trots allt i första hand består av döda jästceller.

Innan en champagne degorgeras lossas det lite klibbiga sedimentet från insidan av flaskan genom att flaskan vänds och vänds upp och ner under loppet av några veckor, så att sedimentet försiktigt flyttas ner i flaskhalsen.

När sedimentet har samlats "överst" i flaskhalsen kan själva digorgeringen genomföras.

Oftast fryses den övre mängden vin till en liten vin-is-klump, i vilken sedimentet fångas upp, så att det går ut tillsammans med en begränsad mängd champagne.

Digorgering kan också göras utan att frysa och kallas "a la volée", men här finns risken att sedimentet omfördelar sig i vinet - och då kan hela processen startas om från början.

Brut är ett gammalt franskt ord som betyder torr. När du ser brut listad på en champagneetikett betyder det inte nödvändigtvis att det är en väldigt torr champagne. Den säger helt enkelt att en sockerdos på mellan 6 och 12 gram har lagts till champagnen. liter.
För många år sedan tillsattes mycket socker i champagne och 150-200 gram pr liter var inte ovanligt - och sett i det sammanhanget är det gamla ordet brut lite mer meningsfullt.

Sockret tillsätts som en av de allra sista processerna i tillverkningen av champagne och det är upp till den enskilde producenten att bestämma hur mycket socker som tillsätts. Sockerdoseringen tillsätts som en likör som kallas liqueur d'expedition, gjord på champagne och socker. Syftet med sockerdoseringen är att skapa en bra balans mellan syra och sötma – så att önskat vinuttryck uppnås.

Det ingår i champagnelagen att sockerdoseringen ska anges på champagnens etikett; åtminstone med en av dosbeteckningarna som du just fick en lista över:

Doux: minst 50 g/liter
Demi Sec: 32 – 50 g/liter
Sek: 17 – 32 g/liter
Extra torr: 12 – 17 g/liter
Brut: 6 – 12 g/liter (det är dock tillåtet att dosera lägre och skriva brut på etiketten)
Extra Brut: 0 – 6 g/liter
Brut Nature 0 – 3 g/liter

De flesta champagner doseras som Brut champagne med mellan 6 och 12 gram per liter.
Tänk dock på att 2 champagner med samma sockerdosering kan smaka väldigt olika då producenterna arbetar med var sin idé om champagne. Dessutom påverkas smaken även av faktorer som vinstockarnas ålder, skördeområde, druvsorter och lagringsmetoder.

Champagne är ett ganska ungt vin och den första champagnen, där man medvetet arbetade för att skapa ett mousserande vin, tros ha skapats åren 1695-1698.

Fram till dess producerade vinodlarna viner utan bubblor, som i många andra vinregioner.

Första steget i riktning mot det eleganta mousserande vin vi idag känner som champagne var när de i vinregionen fick reda på hur man producerar lätta viner av mörka druvor. Senare kom bubblorna. Man tror att bubblorna till en början uppstod av en slump och faktiskt uppfattades som ett fel på vinet. Efterfrågan på de fascinerande mousserande vinerna ledde dock till att ett målinriktat arbete gjordes för att få bubblorna under kontroll – och idag kan vi se fram emot att hälla upp vackra bubbelviner i glaset.

På röda viner och vita viner har du säkert sett att det står ett årtal på flaskan, som talar om vilket år druvorna skördades. Men på champagneetiketterna får man ofta leta ett år länge, då de allra flesta champagner tillverkas som icke-millésime.

Non-millésime betyder att det inte är ett årgångsvin, utan snarare ett vin blandat från skördar från flera år – och därför också ibland kallat multi-millésime. Icke-millésime champagne blandas ofta, t.ex. av 70 % basvin från ett skördeår och 30 % vin från tidigare års skörd.

Om det står ett årtal på champagneetiketten är det förmodligen en millésime champagne. Millésime är den franska termen för det som på engelska kallas vintage – och på danska berättar vi att det är en årgångschampagne. Det enda termen millésime säger om champagnen är att den är framställd av druvjuice från druvor som skördats från ett enda år. Det är därför ingen juice från andra år inblandad utan det kan mycket väl vara en blandning av druvtyper, druvskördar från flera städer, olika lagringsmetoder osv.

Millésime-champagner uttrycker det enskilda året, produceras oftast i mindre mängder och anses vara en finare produkt, varför priset är högre än för icke-millésime.
Non-millésime-champagne ger producenten möjlighet att trolla fram samma uttryck och stil i sin champagne år efter år, precis som tillverkningsmetoden bidrar till att säkerställa en viss kvalitet i champagne i allmänhet.

Blanc de Blancs betyder helt enkelt "ljus från ljus"; dvs lätt juice från lätta druvor. Inom champagne är de flesta Blanc de Blancs givetvis framställda av Chardonnay, men kan även tillverkas av de 4 gamla druvsorterna som också alla är lätta - du kan läsa om dem under frågan Vilka druvor används till champagne?

Om champagnen tillverkas uteslutande av mörka druvor kan den kallas för en Blanc de Noirs, vilket betyder "mörkrets ljus"; dvs ljus juice från mörka druvor. En Blanc de Noirs kan tillverkas antingen av 100 % Pinot Noir eller 100 % Meunier – eller av en blandning av de två druvtyperna.

I Champagne produceras champagne i 320 städer och varje stad har sin ranking. Det är alltså inte som i andra distrikt, där det antingen är det enskilda fältet eller den enskilda producenten som har en ranking. Den högsta rankingen heter Grand Cru och ges till 17 städer. Den näst högsta rankingen heter Premier Cru och ges till 41 städer. De andra städerna i Champagne är inte rankade.

Rankingen går tillbaka till 1911, då "Échelle des crus" introducerades i Champagne, som var tänkt att säkerställa att handel med druvor mellan bönder och producenter skedde med fasta priser. Det tog flera decennier att komma fram till ett system som var baserat på kvaliteten på det producerade vinet – och som kunde accepteras allmänt.

Till en början var städerna indelade i grupper och i Grand Cru-städerna fick vinodlarna 100 % av det fasta kilopriset för skördade druvor genom handel med druvor. I Premier Cru-städerna fick vinodlarna 90 % av det fasta kilopriset.

Många häller upp champagne i långsmala champagneglas, som kallas flûtes. Tyvärr är det inte det optimala glaset att njuta av champagnen ur, då detta glas i första hand låter dig känna vinets syra och bubblor. Om champagnen dessutom hälls upp väldigt kall riskerar du nästan att få bubblor upp i näsan och ur öronen – men å andra sidan får du inte många av champagnens smaktoner. Kort sagt, du kommer inte att få den optimala upplevelsen av vår champagne med flûteglaset.

Andra häller upp champagne i det breda, platta glaset som kallas coupé. Detta glas är också väldigt elegant och gott om du häller upp champagne i ett champagnetorn. Vad gäller vinupplevelsen är coupéglaset inte heller optimalt. Bubblornas väg till ytan är superkort och ytan är stor, så bubblorna försvinner snabbt ur champagnen och lämnar dig med ett platt vin i glaset.

När du väljer glas till champagne, kom ihåg att det är ett vin. Välj därför ett glas som ger vinet utrymme att utvecklas, så att du kan uppleva dess underbara smaktoner. Dessutom ska bubblorna kunna färdas tillräckligt länge genom vinet för att du ska kunna njuta av den visuella elegansen. Sist men inte minst är det bra att ha ett glas som smalnar av lite i toppen, så att man kan njuta av vinets aromatiska toner innan de försvinner. Så välj gärna ett stort glas – och finns det t.ex. på en restaurang finns det inget alternativ för stora champagneglas, så be om ett stort vitt vinglas eller ett rödvinsglas.

Mina favorit champagneglas är den vackra Grand Champagne 41cl. utvecklad av Philippe Jamesse i samarbete med Lehmann Glas. I den första klubblådan är välkomstpresenten alltid 2 av dessa fantastiska glas – precis som du självklart hittar glasen i butiken.

Ta först bort folien runt proppen. En sommelierkniv behövs inte, då det finns en liten flik som gör det möjligt att dra av folien.

Nu kan du lossa den lilla metalltråden genom att vrida 6 gånger – prova att räkna nästa gång du öppnar en champagne. Och kom ihåg att från det ögonblick du börjar lossa tråden måste du hålla fast korken och flaskhalsen med en hand så att korken inte lossnar utan kontroll. Det är 6 bars tryck i flaskan och den kan därför trycka av korken i en hastighet som kan orsaka skada om man inte håller sig bra.

För att öppna flaskan får du inte vrida på proppen utan istället ta tag i botten på flaskan med din andra hand och vända den runt – samtidigt som du håller i proppen hårt.

Har du vunnit en tävling eller har något annat att fira kan flaskan givetvis skakas så att ett högt pip hörs och champagnen sprutar ut när du öppnar champagnen.

Även om flaskan inte skakas kan ett högt ljud höras, vilket inte upplevs som särskilt elegant. Vill man öppna champagnen på ett lite mer elegant sätt, så att ljudet blir mer dämpat, måste man hålla hårt precis när korken är på väg ut ur flaskan och i sista stund luta korken åt sidan .

Det är givetvis en fråga om tycke och smak vid vilken temperatur du föredrar att njuta av din champagne, men generellt sett bör champagne serveras svalt runt 8-10 grader.

Det kan dock vara skillnad på den idealiska hälltemperaturen beroende på om du häller upp en ung eller en äldre champagne – den äldre champagnen är ofta inte lika cool som den unga champagnen, precis som det kan vara intressant att hälla upp champagnen. coolt om den t.ex. ska avnjutas med starka mjukostar.

Om champagnen hälls upp för kall kommer du inte att få uppleva de utsökta smakerna som producenten har jobbat hårt för att skämma bort dig med. Å andra sidan, som i det smala flûteglaset, får man smak av syra och bubblor. Om champagnen hälls upp för varm kan den verka tung och tråkig.

Det är sällan vi bara drar fram termometern och mäter vinet – istället kan du använda tumregeln på 15 minuter... Om din champagne redan är kyld i kylen kan du ta ut den och bara lägga den på bordet - och efter ca. 15 minuter den är redo att hällas upp och avnjutas.

Om du plötsligt behöver en sval champagne kan du lägga flaskan i en vinkyl eller annan behållare. Sedan fyller man i isbitar så att de når flaskhalsen och vatten fylls runt. Efter ca. 15 minuter champagnen är väl kyld.

Tänk förstås på att om champagnen hälls ut i sommarsolen blir den snabbt varm och du kan därför med fördel hälla upp champagnen lite extra svalt.

I Champagne tillverkas roséchampagne på två sätt, antingen som en Rosé Saignée eller en Rosé d'Assemblage. Med båda metoderna kommer färgen på den fina rosén från druvskalen.

En Rosé Saignée skapas genom att man genomför en macerations- och blötläggningsprocess innan druvorna pressas och den fina röda juicen rinner ut från pressen. Med en Rosé d'Assemblage har producenten först gjort ett lätt vin, som kan göras på både ljusa och mörka druvor. Ett starkt rött vin görs sedan på mörka druvor som sedan blandas in i det ljusa vinet.

Faktum är att Champagnedistriktet är den enda vinregionen där det är tillåtet att producera rosé via blandningsmetoden.